Såå... Nu ska jag skriva det inlägg jag har tänkt skriva så fruktansvärt länge! Skiter fullständigt om någon tar illa upp, eller tycker det är pinsamt. Han ska stå för det han har gjort, jag tänker inte skydda honom.

Som de flesta vet hade jag och Daniel det inte alls bra. Bråk konstant.

I september slutade det med att polisen var på väg och jag fick ringa kvinnojour för att Daniel fick sneflipp på fyllan! Jag var inte perfekt i förhållandet med honom, men det var inte han heller, som de flesta verkar tro. Iallafall, jag började åka hem till mamma varje helg.

Sen den 2 oktober hade vi ett stort gräl. Och jag fick som så många gånger förr höra hur äcklig, fet, ful jag är. Och ja, en jävla massa annat. Vi pratade om skilsmässa, flytta isär, osv osv... På fredagen åkte jag till mamma. Då var det ändå ganska lugnt mellan oss, även om jag inte hade förlåtit honom för allt han sa. När jag kom fram till Karlstad ringde han

till mig, aspackad. Han var på fest hos vår granne. Vi började tjaffsa och jag bad honom dra åt helvete och sen la vi på. Var skitledsen hela kvällen men det gick helt ok. Vid halv tolv får jag ett sms att han ska till akuten, fattar noll. Sen var hans mobil avstängd. Jag låg vaken hela natten och grät och var livrädd. Vid åtta på morgonen ringde Daniels bror.

Då fick jag först veta att min lägenhet brunnit ner och att Daniel satt häktad för mordbrand. Allt blev helt svart och jag fattade ingenting!

Jag tog första bästa tåg tillbaka till Eskilstuna! När jag kom dit fick jag veta att Daniel satt anklagad för att ha knivhuggit vår granne och sen tänt eld på vår lägenhet. Jag trodde inte för en sekund att han hade gjort det och försvarade honom. De första dagarna var hemska, stod massor om det i tidningen. Fick inte gå in i min lägenhet. Fick sova hos Daniels bror.

Efter drygt en vecka fixade försäkringsbolaget hotellrum åt mig.

Samma vecka blev jag kallad till förhör. Jag satt och försvarade Daniel till 100%, jag t.om ljög för hans skull. När de frågade om han någonsin gjort mig illa psykiskt eller fysiskt ljög jag och sa att han aldrig gjort det, fast han faktiskt gjort båda delarna. Jag satt och berättade vilken underbar kille han är osv osv. Veckorna som följer är helt svarta, bara massa förhör hit och dit och omhäktning efter omhäktning. Vi fick iallafall skriva brev  till varandra, som först lästes igenom av åklagaren. Kändes helt sjukt.

Till slut började folk fråga var Daniel var, och jag ljög och sa att han var bortrest. Och till de som visste om det sa jag att han absolut inte kunde ha gjort det här. I nov/dec fick jag äntligen gå in i vår lägenhet. Jag hade föreställt mig det värsta i huvudet, men det jag såg var ändå värre. Jag bröt ihop helt totalt. Allt var helt förstört. Helt knäckt. Graflunds var snälla och fixade en lägenhet åt mig så att jag slapp bo på hotell.

Iaf. I dec fick Daniel åka till rättpsyk i Huddinge för att genomgå en rättpsykiatrisk undersökning! Åkte dit och hälsade på. Då fick jag veta att han dödat min katt, Murre. Daniel hade sagt att han hade rymt. Men nu fick jag veta att Daniel hade krossat massa tabletter och tvingat i honom för att sen spruta ner honom med vatten och sen döda honom. Hur fan kan man göra något sånt??! Men jag förlät. För jag var så inställd på att finnas där för Daniel. Jag t.om tatuerade in hans namn för att visa att jag fanns där. Dagarna gick och till slut fick man äntligen läsa förundersökningen. Inte ens då när jag såg bilderna, läste, förstod att Daniel faktiskt hade knivhuggit henne och tänt eld slutade jag försvara honom. Jag ljög för min familj, vänner, mig själv!

Jag har självklart inte mått bra alls efter det här. Jag stängde in mig i min nya lägenhet. De enda möblerna jag hade var ett vardagsrumsbord, köksbord, köksstolar och en kökssoffa med en tunn madrass.

Jag blev helt manisk och började göra listor hela dagarna, slutade äta igen, valde att inte skaffa kökssaker för att inte kunna äta. Jag såg samma film om och om igen i sex dagar i rad. Det enda jag gjorde var att vänta på brev från Daniel.

Jag blev självdestruktiv igen. Började skära mig igen, djupare än någonsin, överdoserade tabletter varje kväll. Bara gick och gick och gick. Bröt kontakten med de vänner jag hade.

I november började jag av en slump prata med en kille på nätet som bodde i Eskilstuna. Tråkigt som jag hade så kom han över. Rökte på lite och snackade rätt länge. Han började komma över ganska ofta, för att få med mig ut. Han tog med mig till Fröslunda, till Poppe. Jag var skitblyg och vågade knappt prata med Poppe. Han var så full så han däckade i fåtöljen, haha! David drog ut mig nästan varje kväll. Daniel var skitförbannad. För han tyckte att jag skulle sitta hemma hela dagarna och sakna honom och må dåligt, och hans mamma snackade skit och sa att jag inte ville ha honom för att jag skaffade vänner. Patetiskt. Men iaf. För första gången sen jag flyttade till Eskilstuna började jag få ett eget liv, med egna vänner. En kväll ringde jag David och drog med honom ut, först drog vi till Poppe. David och Franklin skulle iväg och hämta något så jag blev ensam med Poppe, jättepinsamt. Men jag vågade faktiskt fråga efter hans telefonnummer. Och sen fick jag med honom ut på krogen! Efter det bestämde vi oss för att ses igen. Var en skitrolig kväll, mycket fylla. Sen började vi ses mer och mer. Och jag började sova över. Jag gjorde ingenting med Poppe eftersom jag hade Daniel. Jag försökte skjuta bort känslorna jag började få för Poppe, men jag kunde inte stå emot. Han fick mig att förstå att man inte måste stanna hos någon för att man är rädd för att såra personen. Mitt och Daniels förhållande var i princip över, men helt plötsligt så var allt skitbra. Jag åkte till Nyköping för att prata med Daniel. Men allt han ville prata om var hur jävla synd det var om honom. Och sen om Poppe. Hans mamma, detektiven hade ju kollat upp namn och ålder och hela kitet. Haha. Daniel bara gnällde och tyckte inte att jag skulle ha vänner och absolut inte Poppe. Det var då jag bestämde mig för att jag inte ville vara hans längre!

Utan Poppe hade jag aldrig förstått vilket svin Daniel är. Att han inte behandlat mig bra.

Alla tror att Daniel är så jävla snäll, han ser så liten och oskyldig ut!

Han är 23 år. Men hans mamma behandlar honom som om han vore 12.

Han plågade djuren vi hade. Han misshandlade mig psykiskt. Slog även någon gång. Framför vänner. Söp som fan. Valde alkohol framför mig konstant. Otrogen. Flörtar med allt som rör sig. Stal saker.

Han förstörde spelmaskiner på Harrys för att sen kasta sin telefon i ån och sen krossa glasdörren till porten. Sen ringde han och ljög ihop en fin historia om att han blivit rånad!

Det är så sjukt mycket saker jag skulle kunna räkna upp.

Men, varför ska jag stanna hos någon som behandlade mig så?

Jag är full och trött och allt blir ganska osammanhängande. Men skitsamma.

Ju mer jag träffade Poppe desto mer började jag tänka på det som hänt. Jag blir så jävla trött på att man ska tycka synd om Daniel. Jag förlorade allt. Holger dog, Charlie dog. Alla mina saker. Allt jag ärvt från pappa.

Jag räddade en sak från pappa, men den är hos Daniels mamma så den lär jag väll aldrig mer sen. Men ja, jag blev lämnad ensam i en fucking jävla skitstad, inga möbler, inga kläder, inga saker. Inte ett skit.

Jag mådde sjukt dåligt, men Daniel brydde sig inte ett skit, för det var ju så synd om honom. Blev inlagd på psyk ett tag. Fick åka upp och magpumpas nån gång, tejpas. En nära vän dog på nyårsafton, det enda Daniel sa var "Jaha, synd då". Bra stöd.

I början tog jag hand om alla Daniels räkningar, ringde runt, fixade.

Men till slut orkade jag inte längre.

För, helt plötsligt blev jag anklagad för att vara den som drev Daniel till det här. Det är ju patetiskt.

Iaf. Den 4 februari föll domen. 9år. Han ska iofs överklaga. Men ska jag vara helt ärlig så är nio år inte mer än rätt!

Han knivhögg en tjej svårt. Han tände eld på vår lägenhet, enbart för att få ut på försäkringen, han dödade mina djur.

Nu är det värsta över, trodde jag iallafall.

Daniels mor är lite psycho och hon håller på och ringer och hotar.

Skitkul, Daniel är 23år men skickar sin mor efter mig, haha!

Bara för att jag vill skilja mig så försöker de göra allt för att jävlas!

Men fan, ska jag vänta i 9 år på någon som bara söp och var otrogen? På någon som gjorde så att jag förlorade allt? Det går ju inte ihop.

I början blev jag rädd när hon skickade massa störda hot. De ska ju säga att jag förfalskat massa papper bara för att jag inte vill betala hans räkningar, haha. I början blev jag livrädd, men när jag pratade med T som jobbar på polisen så lugnade han mig ganska rejält. Och han finns tillgänglig dygnet runt om hon skulle fortsätta. Skönt!

Nu, när jag har ork så ska jag träffa en advokat. För att jag ska få ut på min hemförsäkring så måste jag anmäla Daniel. Egentligen vill jag inte det, men jag har rätt att få ut för mina saker. Jag skiter blankt i att Daniel kommer få skulder upp över öronen, han valde att göra detta!

Det är väll som sagt ganska osammanhängande. Men ja. Det är det som har hänt. Kommer säkert få mycket skit för det här, men jag är trött på att ljuga och försvara.

Har ju redan skrivit lite om Poppe, men ja... Kommer ett inlägg om honom också. Och ett om mig, hur jag mår, vad jag gör. Osv, osv. Haha.

Nu röka... Puh...