Jag saknar hamsterpaj!Och ingen vet var hon är...Holger <3

Jag låser in mig drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla
saker som jag bojkottar och jag duckar för alla speglar och blundar
så hårt jag kan och försöker glömma men hur kan man glömma sig själv?
och jag vet att andra har det värre men hur kan man känna sig så här grå?

Åh kom ta med mig kom ta med mig ut inatt
dit ingen känner mig och vet vem jag är och vad jag gjort förut
Åh snälla låt mig byta liv för en natt

Jag begär inte kärlek som startar krig eller en skinande riddare på vit häst
jag skiter i sånt ett par läppar med en ny smak och en fulltankad bil
som kan ta oss dit saker överraskar och skaver är allt som behövs
Åh gud jag är så trött på att känna mig som en dålig kopia av mig själv

Kom ta med mig kom ta med mig ut inatt
dit ingen känner mig och vet vem jag är och vad jag gjort förut

Touch

Apelsinjuice

Center

Leenden

Sång och akustisk gitarr

Drömlös sömn

Trygghet

Jag behöver en dos av L!

Tror det är dags att ringas!

Byggd av bomull du var aldrig menad för en sån här
kall och hård värld där man ska vara evigt stark och byggd av järn
dom kommer aldrig att se dom kommer aldrig att veta vad dom missar
när dom inte väljer dig för ditt hjärta är lika stort som hela vår jord

Men ingen kommer nånsin hjälpa dig om dom inte vinner på det själva
Ingen kommer offra sig för dig om ni inte delar kärlek eller blod
Och det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld
Men ingen kommer nånsin hjälpa dig men du det är helt okej

Du smyger förbi och du känner dig osynlig och som om du inte lämnar
några avtryck men saker förändras och det kommer finnas dom som vill
dö för din blick och dina läppar som aldrig ljuger och det kommer
skrivas sånger om dig - om hur du gick genom rummen alltid märkligt ensam

Men ingen kommer nånsin hjälpa dig om dom inte vinner på det själva
Ingen kommer offra sig för dig om ni inte delar kärlek eller blod
Och det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld
Men ingen kommer nånsin hjälpa dig men du det är helt okej

7 dagar kvar!

Jag orkar inte riktigt med.

Just nu vill jag stanna den här livskarusellen och kliva av!

Jag vill inte äta. Jag vill inte gråta. Vill inte andas.

Jag vet inte ens om jag vill leva!

Ska ringa till vårdcentralen vid åtta. Se om jag kan få sjukskrivning därifrån eller om jag måste vänta tills den 18nde då jag ska träffa läkare på Nord.

Jag är så trött på allt ansvar, alla möten. All väntan.

Jag vill stänga av min telefon, låsa dörren och bara ligga här.

Jag vill åka hem till mamma.

Men jag är rädd för jag vet att då måste jag kämpa till 100%, och jag vet inte om jag har kämparglöden! Jag vet att jag kommer få många bakslag, jag vet att mamma och Emelie kommer stötta mig då.

Men jag vet inte om jag orkar!

Och jag blir stressad av tanken att vara så långt härifrån, även fast jag vet att inget kommer ske innan den 18nde. Eller ja, det kan ju ske innan dess också. Hatar ovissheten!

jag blir så förbannad på mig själv när jag känner så här, när jag har så många runt omkring mig som stöttar och ställer upp!

Mamma och Emi... De kämpar så jävla mycket för mig.

Så mycket som mamma och Emi ställt upp genom åren! Och allt

de får tillbaka är bara en jävla massa bakslag.

Jag hatar det!!!!

Fan, nu är tårarna nära igen!

Jag orkar inte känna så här...

Idag har jag gjort massa goda gärningar!

Jag har anmält mig för att ge blod. Och ändå är jag livrädd för sånt där.

Jag har anmält mig på en volontärbyrå.

Och jag har skänkt grejjer.

Woho vilken snäll människa jag är!

Jag hatar bredbandsbolaget. De har strulat i två dagar. Och nu

går det inte att ha trådlöst, måste ha i den jävla sladden som är jättekort!

Jävla idioter...